Söndagsseg.

Nya framsteg inom klippningen gjorde inte det den behövde med min fakebakissöndag. Igår kändes allt meningslöst. En sån dag man har ibland då man bara känner att inget spelar någon roll. Det fortsatte idag med känslan av höst. Den dåliga sortens känsla man kan ha över höst. Andras framgång tyngde mig, bara kaffe, godis och snus som kost gjorde att jag kände mig äcklig - allt med mig var intetsägande och tråkigt. Den sortens Andreas mina vänner tröttnat på, den sortens Andreas jag dagligen kämpar för att inte sjunka tillbaka till.

Hade jag insett att boten låg i en iPod, en träningsoutfit och Hagaparken kvällstid - hade jag långt tidigare tagit min medicin. Precis hemkommen från en 40 minuters springtur och med nya tankar som får mig att återigen känna mig som ett geni, eller åtminstone som mitt riktiga jag där jag tycker att jag är övermedelmåttigt talangfull.

Efter ett soundtrack som från början av löprundan var ett av de bäst fram-shufflade i min iPod-historia så känner jag nu att jag har svaret på många saker, och framförallt vad jag saknar i min film.

Soundtracket löd. (efter att ha klickat mig tillbaka på iPoden för att komma ihåg alla.)

1. Killers - Human
2. Familjen - Huvudet i sanden
3. Radio Dept. - I don't need love I've got my band.
4. No Doubt - Don't speak
5. Radio Dept - Tell
6. Junior Boys - The Equalizer
7. Jon Brion - Row (från Eternal Sunshine of the spotless mind)
8. Kings of Konvenience - I don't know what I can save you from.
9. Lily Allen - Everyone's at it

Det som gjort mina filmer bra innan har varit känslan jag satt. Och känslan sätter man inte i de viktigaste scenerna i filmen. Det sätter man i stunderna emellan. Där vi vilar, där vi får känna efter, där allt sjunker in. Det är där jag måste sätta min tyngd för att få "I rymden" till den känslan som jag tänkt inom mig, men som inte kommer fram just nu.

Man måste uppfinna hjulet i varje nytt steg. När man skriver scenerna första gången, när man sen regisserar dem, och slutligen när man klipper filmen. Jag har alltid använt mig av musiken för att sätta den sista underbara känslan. Och det är genom musiken, det ska göras även denna gång.

Jag hade massa annat bra att skriva, men nu måste jag verkligen duscha.