Krossad display! Krossade drömmar?

Livet går som i en berg och dalbana för mig just nu. Kanske ingen nyhet för er som känner mig, mitt liv brukar ju gå sjukt mycket upp och ner. Inga mellannivåer, bara höga berg och djupa dalar. Och senaste veckan har inte varit något undantag i och med arbetet med min första långfilm "I rymden finns inga känslor." Och vad passar då inte bättre med att avsluta allt med att missa fickan och tappa mobilen i asfalten så att displayen spräcks.



Mitt i min sms-konversation, så sjunker jag ihop på min cykel och kände att "i had it coming."* Jag messar vidare i konversationen och får tipset att skriva av mig. Såhär sitter jag nu, och skriver av mig och startar härmed min regi-blogg. Som handlar om mitt jobb som regissör, eller aspirerande regissör och även då och då frustrationer av regin av mitt liv.



Jepp den otroligt pretentiös bilden ovan är samma bild som är som bakgrundsbild på min krossade iPhone. Det är Miranda som tagit den (notera det vita glas vinet i vänster bildkant) och som jag fick igår och också la in skämtsamt som min bakgrundsbild. Det sjuka är att jag och Miranda igår också pratade om fenomenet att "tappa mobilen" och att den håller. Och jag berättade att det är så sjukt att min mobil hållit fast att jag varit så sjukt slarvig med den. Och så idag så... ja ni vet ju historien. Jag undrar vad Gud försöker berätta med det här...



Men det gjorde åtminstone att jag tog tag i att dra igång min regiblogg. Jag har funderat över bloggandet ett tag och stängt ner min gamla blogg som handlade om dittan och dattan. Men nu som jag gör min första långfilm och allt börjar ställas på sin spets i mitt liv så har det aldrig känts mer passande att få skriva av sig. Dessutom är det så otroligt mycket bättre att vara nischad och fokuserad på allt vad det innebär, och samtidigt få en chans att reflektera över allt man lär sig och kommer fram till..

Stay tuned! (ännu ett töntigt engelskt uttryck.)
I framtiden kommer det vara mycket mindre bla-bajsig text. (eller inte.)