Det är både skrämmande & märkligt intressant hur tiden och erfarenheter sätter sina spår. Vem hade jag varit om jag inte träffat Oskar i Gymnasiet. Eller Thomas innan det. Hur hade mina filmer sett ut då? Hade jag ens gjort filmer?
På samma sätt nu påverkar Bonnie, Måns & Jonathan mig otroligt mycket i min utveckling. Och även om det inte uppstår världsomvändningar som det gjorde i gymnasiet (se liksom på mig, jag har ju en Jack&Jones-t-shirt) - så betyder även det otroligt mycket. Problemet är bara att, när man väl är inne i det så inser man det inte. Men inte förrän nu när Oskar är i London, och det faktum att han inte hela tiden är självklar i mitt liv - så inser jag hur otroligt mycket han betytt för mig. Hade det inte varit för honom hade jag förmodligen suttit i någon sportig t-shirt någonstans i Uppsala och gjort dåliga multiplots-filmer.
Och det är konstigt hur man är så enkel som människa att man inte inser hur mycket någon betyder för en, förrän man är rädd att förlora det. Jag måste bli bättre på att ta vara på dem jag älskar. För det är det som är på riktigt, oavsett hur mycket jag lever i filmens värld.
God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar