Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Såg om Eternal Sunshine of the Spotless Mind i onsdags för att få inspiration till långfilmen. Den är så fruktansvärt bra. Jag blev tårögd två gånger under filmen och den har den där känslan som gör att vissa filmer lite extra bra. En sån där egen känsla. Det behöver inte vara så briljant och så jävla perfekt, det viktiga är känslan!

Igår sa två personer väldigt fina saker till mig. Sandra sa att hon tänkt på mig vid sitt senaste jobb när de byggt modeller, och att jag skulle ha uppskattat detaljerna mer än vad deras kund gjorde. Det gjorde mig glad och lite stolt över att jag kan vara en sån person. Sen sa Måns angående denna blogg; att jag skrev väldigt ärligt, och han tyckte det var modigt av mig. Jag har nog aldrig riktigt tänkt på det på det sättet. Alla vet ju att jag är en känslosam jävel som tänker sjukt mycket och analyserar saker. Och jag skriver bara bra, när jag skriver om mig själv. Det är väl därför alla mina filmer, på ett eller annat sätt, kan spåras tillbaka till mig. Och därför jag är så dålig att regissera saker som andra ber mig.