I början av klippningen låter man alla små roliga detaljer från inspelningen finnas kvar. Man har svårt att skära bort saker som en gång var roligt. Det blir därför ofta segt, otight och orytmiskt. Men därför är det också viktigt att kunna vara hård mot sig själv och sitt material och klippa bort saker för att få rytmen rätt.
Rytm är extremt viktigt för mig, och jag tror just därför jag älskar att klippa till musik och inte ha den pålagd efteråt. Det har också självklart med att göra att jag alltid gjort soundtrack-styrda filmer där soundtracket blir en del av känslan. Vilket gör att jag är väldigt dålig på själva score-biten när det kommer till att vägleda den och Josef i det.
Åter till att döda sina darlings. Det är lite som att glömma bort en flickvän som man en gång älskat. När man väl kommit över att man tagit bort den ur sitt liv (film) så blir man jävligt lycklig att man får det att funka ändå, och till och med bättre! Känslan av att få till rytmen i en film (eller i sitt liv) är en äkta feel good-känsla och som gör det värt att göra det man gör!
(Ps. namnet Kill your darlings skulle vara ett ypperligt namn för någon som har en redigeringsfirma att använda. Kanske Micke? Nåväl, feel free att ta det bara! Ds.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar