Det bästa och sämsta av det värsta.

Det bästa och sämsta jag vet är att samarbeta med folk.

Det bästa är att när det flyter på så är det så jävla grymt att hitta saker tillsammans med andra. Och jag tror det är så det har gått stundtals så jävla bra för mig för att jag samarbetat med så jävla mycket folk som bidragit på sitt sätt och gjort mig ännu bättre.

Men samtidigt som man blir bättre så blir man också mer kritisk mot sig själv. Det finns inte riktigt samma glädje i allt man gör längre då allt sker i så jävla många mer steg och där det i slutändan är fler än jag själv som ska bestämma.

Det värsta är när jag försöker samarbeta med någon och jag märker hur det bara tar dödstopp. Den personen och jag är inte alls på samma nivå någonstans och det står bara still. Och jag tänker att jag är en idiot som inte förstår. Och den känslan hatar jag. För jag vill bidra, jag vill ge något till alla projekt jag är involverad i. Annars känner jag utanför och värdelös.

Konstigt det där med delaktighet och utanförskap. Som att jag söker mig till att känna mig utanför och obehövd. Bara för att använda det som en anledning till att bara bry mig om mig själv. Att jag klarar av allt själv. Men det gör jag inte. Och ändå vill jag ibland bara fly ifrån mig själv.