Acne.

Idag ringde en väldigt högt uppsatt person från Acne mig, utan att jag hann svara. På telefonsvararen sa han inget om vad han ville eller varför han ringde mig. Utan lämnade bara sitt nummer och bad mig ringa upp. Självklart trodde jag att det var någon som ville sälja något, så jag svarade inte (!). Och innan jag lyssnat av och ringt upp var det redan över arbetstid. Och jag var lämnad ensam med min nyfikenhet.

Så nu sitter jag här på kvällskvisten och funderar och fantiserar i vad de kan vilja just mig. Från de mest välbetalda reklamfilmsjobben, till ett erbjudande att göra långfilm. Jag tänker igenom möjliga kommande scenarior, arbetsintervjuer, telefonsamtal. Det är sjukt hur mycket hjärnan hinner tänka bara av sig själv. Lite som när man var 8 år gammal och det räckte att någon tittade på en i bussen - så var man helt övertygad om att den var kär i en.

Lite så känns det nu. Men den brutala sanningen är tyvärr aldrig lika bra som sagan man själv skapar...