Gradeing.

Att Gradea sin film på ett riktigt ställe, med riktigt bord och en riktig tekniker är bland det bästa man kan göra. Det går fort och är effektivt och ändå ska det vara så jävla svårt att bestämma sig kring beslut om hur filmen ska se ut. Man kan välja en väg att få filmen att se så naturlig ut som möjligt och så kan man gå åt ett håll som är mer ett mood för filmen. Idag satt vi först och satte ett naturligt ljus och sen vred vi till det för att få en look, och ändå efter en dag så känns det inte riktigt riktigt bra. Och gränsen mellan att fega och att ta i för mycket är jävligt hårfin.

Dessutom kommer gradearen med sina förslag om vad han gillar, men man måste lyssna på sig själv. Det är lika viktigt i detta slutstadie som det är vid klippningen. Och ingen annan förutom regissören och fotografen kan bestämma hur looken ska vara. Vi har nu en halv dag kvar att göra klart det som ska göras. Och det känns okay, men inte helt bra. Jag tror vi måste våga mer. Våga dra fram det ljusa och göra att den ser än mer speciell ut än vad den redan i råmaterialet gör. Och även om jag inte är jätteförtjust i Jens Jonsson-looken i alla situationer, tror jag att det är något lite sånt man ska hitta här med. Fast lite blåare kanske. Fast jag vet inte, man blir så osäker och det finns så många jävla möjligheter...

Och idag har jag även insett hur mycket jag hatar Gult när det inte är klargult utan gult bara i ljus... Argh. Okay bra, nu har jag skrivit av mig om detta, nu behöver jag inte tänka på det förrän på tisdag kväll inför Onsdag nästa vecka.

Pust.