Oskar & Måns.

Det är väldigt många människor som jag tycker är extremt duktiga på vad de gör, men det är extremt få som jag känner mig underlägsen emot. Många av mina bästa vänner är just sådana som gör att jag får mindervärdeskomplex, personer jag hyser nästan löjligt stor respekt emot. Jag undrar om det fungerar så att jag i vännerrelationer vill ha lite utmaning eller om det bara blivit så. Två av dessa är Måns och Oskar. (därför publicerar jag denna extremt icke respektingivande bilden på dem!)

Just nu jobbar Måns och Oskar med Superprinsen på aftonbladet för mitt bolag. Och tanken var att jag skulle hjälpa till mer än jag gjort. Men långfilm och stress har kommit emellan och jag hatar projekt där jag inte känner mig så delaktig, men ändå får någon slags cred för. Jag upprepar till människor som frågar "men jag gör inte så mycket, på det." för det värsta jag vet är att ta åt sig cred för något man inte gjort. Ändå är jag sjukt stolt över hur Oskar och Måns har tagit hand om detta till största del på egen hand, och kanske är det som känns lite jobbigt. Känslan av att inte vara behövd.

Mitt ego vill nog helst att alla i hela världen ska behöva mig på något sätt. Vilket kan känns som en något orimlig önskan. :P